Tog lite sovmorgon och lämnade Ossian halv nio imorse. Eller sovmorgon och sovmorgon. Han ropade på mig vid fem så då gick jag och hämtade honom, blev förstås akut kissnödig av att vakna till lite och lämnade Ossian i vår säng hos Pether innan jag gick på toa vilket resulterade i den vanliga panikiga separationsångesten som Ossian får när jag går. Så där låg han och skrek tills jag kom tillbaka då han bara slutade skrika och sa "mamma!" som om han var skitförvånad över att jag kom tillbaka.. Som att jag brukar försvinna sådär bara? :) Han kanske inte var riktigt vaken...