Längtar
Egentligen var det ganska bra, att Ossian sov nu när jag kom hem från skolan. Fast jag ville så gärna att han skulle vara vaken att jag körde dubbelt så fort som lagligt sista biten hem för att hinna krama lite och pussa lite så hann jag inte...
Nu sitter jag istället ensam vid köksbordet och får äta mina moussakarester ifred. Lyx. Men jag saknar skriken, klättrandet, kramarna och kladdet.
Jag får sitta själv, äta själv, läsa själv och skriva själv. Jag kanske hinner börja och till och med avsluta läsningen till morgondagens föreläsning.
Jag mötte Pether i dörren. Hej, du kan åka nu. Hur länge har han sovit? Har han ätit? Okej, ring om du inte hinner hem till middagen. Och så gick han till jobbet.
Det är svårt att plugga heltid, vara mammaledig deltid, ha en sambo som är pappaledig heltid och ändå ska jobba deltid. Nästan omöjligt. Men snart. Snart är det sommarlov!
Kommentarer
Trackback
