Insändare i DN imorse:
"Den 8 mars var det kvinnodagen och lika regelbundet som en pendel kommer kraven på jämn (50/50) könsfördelning i bolagsstyrelser, på välbetalda vd-poster och så vidare. Men på kvinnodagen hörs aldrig krav på fler kvinnliga snickare, murare, rörmokare. sotare eller sopåkare. Det ger mig ett intryck av att det är kvinnorna själva som ser till att vissa yrken är och förblir mansdominerade".
Stellan Åberg, Stockholm.
Alltså... Kan det sägas på ett annat sätt? Kvinnors eviga klagan på att vi är så orättvist behandlade, att vi inte får tjänster vi förtjänar på grund av vårt kön etc. Varför är det bara könsdiskriminering när det handlar om de stora, välbetalda tjänsterna? Var är diskussionen om fler manliga sjuksköterskor (feminint ord. skötare? Vad är skillnaden?), förskollärare (neutralt ord) och barnmorskor? Typiska kvinnoyrken! Här kan väl männen få komma in och ta över? Ge alla vårdtjänster till hälften män oavsett kompetens så att vi får någon rättvisa i vårt land! När kvinnor är beredda att lämna över hälften av sina typiska sysslor till sina män så kanske debatten kan bli rättvis. Att bara kräva hälften av allt mansdominerat men till exempel vägra sin kille att ta majoriteten av föräldraledigheten är ju inte ens värt att kommentera. Men jag gör det ändå.
Fler gånger än jag kan minnas har andra kvinnor frågat mig hur jag står ut med att vara borta från mitt barn så mycket som jag är. Ossians pappa tog över föräldraledigheten när Ossian var 6 månader och jag började skolan igen. Fruktansvärt jobbigt för mig, inte ens i närheten av hur jobbigt det var för Pether att gå tillbaka till jobbet när Ossian var 2,5 vecka! Vi är föräldrar till vårt barn, jag har ingen ensamrätt på Ossian bara för att han vuxit i min kropp. För många kvinnor är det också helt ofattbart att det är Ossians pappa som är hemma nu. "Vem har ditt barn? Går han redan på förskola?" är helt vanliga frågor för en mamma med ett barn på 8(!!) månader om hon väljer att inte vara hemma. Det finns inte ens att Pether är hemma, det vanligaste är att man tror att min mamma är hemma med Ossian. SJUKT!!! Och det här är bara frågor från andra kvinnor! Männen som är lika rationella som vanligt inser ju förstås direkt att det är barnets pappa som är hemma.
Jag ska nog inte lägga ner mer tid på det här, jag bli sjukt irriterad. Jag ska åka till högskolan istället. Skaffa mig en utbildning och få den tjänst jag förtjänar. Inte bli inkvoterad för att jag är kvinna utan för att jag tar ansvar för mitt liv.
