Det bästa och det värsta
Jag ägnar mängder av tid till att buffa, klappa, vyssja och på olika sätt försöka söva mitt barn. På en dag kanske det går åt en timme, kanske mer, till att få honom att sova. Det är på morgonen för att jag vill sova lite längre. Det är på förmiddagen, på eftermiddagen och på kvällen. För att inte tala om alla gånger han vaknar på natten. Kvällen brukar gå lättast. Då ingår en flaska välling till nattningen och vem kan hålla sig vaken då? ;)
Jag klagar ganska ofta på att det tar så lång tid att söva honom, att det skulle vara så skönt om han somnade direkt eller om man kunde lämna honom själv i sängen och att han kunde somna så!
Sanningen är egentligen att jag helst av allt skulle ha honom i min säng. Jämt. Jag älskar att lukta på hans huvud när jag ska sova eller när han lägger en hand på mig för att kunna somna om på natten. Jag vill absolut inte att han ska kunna somna själv. Jag vill läsa långa sagor för honom när han blir större, jag vill kunna ligga bredvid och prata om hur dagen har varit innan han somnar. Jag vill framför allt att han har det mysigt i sin säng och i sitt rum när han ska sova. Att han längtar, precis som jag oftast gör, efter att få gå och lägga sig. Jag längtar efter Pethers famn och jag vill att Ossian ska längta efter våra.
Nu har jag nyss ägnat 20 minuter till att låta honom böka runt själv i sängen, skrika, ropa mamma och inte alls komma till ro. Efter fem minuters klappande sov han. Tryggt. För det är så jag vill att han ska få somna. Tryggt.
Kommentarer
Postat av: mamma :)
Det är så härligt att läsa Din blogg, den blir jag glad av!!
Jag tycker att Du är en klok, kärleksfull och empatisk förälder min kära dotter. Du har en mycket väl utvecklad förmåga att möta Ossian med stor respekt, intresse och nyfikenhet för hur han känner, vilka behov han har och vad som är viktigt för honom just nu - jag är oerhört stolt och glad över att vara mamma till Dig och mormor till en liten kille som får en så bra start i livet...
Trackback
