Den här gosiga kaninen hittade jag på apoteket igår efter att vi hade varit på vårdcentralen och kollat in Ossians prickar. Han hade varit såå duktig och jag tyckte att han förtjänade något roligare än nya plastpluppar till örontermometern. Den är supermysig! Från Teddykompaniet och hela vinsten går till Rädda barnen eller någon liknande! Det fanns tre färger att välja på. Blå, rosa och den "neutrala" beige-bruna. Skitful färg! Det blev uppenbarligen en rosa. När Ossian får välja så tar han sin rosa napp före sin blå. Han gillar mycket bättre när jag har lila nagellack än svart. Han verkar gilla färg helt enkelt. Och blått är fint men jag kan ju förstå att rosa är mer tilltalande för ett barn. Inte bara för en flicka! Detta känns mer aktuellt än någonsin! Jag har som många andra läst inläggen i könsdebatten som har kommit för att Magdalena Graaf blivit ledsen eller besviken eller vad hon nu blev för att hon skulle få en till pojke. Jag har läst om många tjejer som skriver om samma längtan efter en dotter. Efter det rosa rummet och de fina dockorna. Det skrivs inte om en längtan efter att kanske känna igen sitt utseende i sin dotter eller aÄr det verkligen såhär man tänker sig att man vill att ens barn ska växa upp? Jag är fullt medveten om att färg inte alls spelar så stor roll när det handlar om att konstruera ett kön men jag undrar om dessa mammor är medvetna om vilken roll de tilldelar sitt ofödda eller alldeles lilla barn. En roll som de inte skulle tilldela en pojke. Det är värt att tänka på.