Den första morgonen vaknade jag av mig själv, halv sju på morgonen, med ett ryck! Jag var säker på att det hade hänt något eftersom han inte hade vaknat! Smög in i hans rum och kikade ner i spjälsängen. Jodå, där låg han allt, fullt andandes och mådde prima. Jag gick och la mig igen, lite lugnare men nu också störd på mig själv att jag inte kunde få sova i lugn och ro tills Ossian skulle väcka mig. Dessutom lite skakig av den "fruktansvärda upplevelsen".

Den andra morgonen slog han upp sina fina mörka ögon kvart över sju och hela familjen startade dagen med ett leende.

Den tredje morgonen hann aldrig bli morgon. Ossian vaknade kvart över tolv inatt med ett gallskrik och flyttades snabbt in till vår säng där han tyckte att det bästa alternativet var att låtsas som om pappas sida inte fanns utan att dela halva sängen med mamma/sova på mamma var det absolut enklaste.

Denna natt som för tre nätter sedan var en helt vanlig natt blev helt plötsligt en ovanlig natt som har sett till att jag befunnit mig i någon slags koma hela dagen. Ossian har dessutom inte alls velat sova middag idag vilket har lett till ytterligare lite koma. Vilket kommer leda till mer koma ikväll, vaken natt och koma imorgon. Vilken tur att min nya kurs börjar imorgon!