Den oundvikliga dagen
Likaväl som vi visste att en växande mage så småningom skulle leda till en förlossning, och ett barn har vi nu vetat ganska länge att det här barnet så småningom ska bli omhändertaget av andra vuxna. Han ska leka med andra barn varje dag, äta lunch med bestick och vila på en madrass. Han ska börja på förskola! Jag måste ju gå till skolan, Pether måste absolut jobba och Ossian måste alltså till förskolan. Att jag skulle vilja stanna hemma med min unge jämt, det är ju inte klokt egentligen. Jag har ju själv jobbat på förskola i massa år och tycker verkligen att det är bra för barn att gå på förskola. Jag VILL ju att Ossian ska bli självständig, få träffa massa olika människor, inte bara dom jag och Pether väljer är bra att umgås med, få lösa sina egna konflikter utan att ha en förälder närvarande jämt.
Men
Jag vill ju att han ska bli sedd. Inte vara ett barn i mängden på en underbemannad förskola. Jag vill känna mig trygg med personalen och veta att detta är det bästa jobb dom kan tänka sig! Jag vill inte att han ska behöva vara med några livströtta människor som bara väntar på pensionen och som gnäller på barnen. Jag har jobbat med sådana. Jag vet att dom finns! Dom där som gnäller på barn som är ledsna och som bara pratar med varandra på gården. Som fikar när barnen målar och som sitter med ryggen mot sandlådan.
Så
Jag behöver en nanny. En i backup bara, ifall förskolan inte skulle passa mig. En riktigt bra nanny ska det vara. Helst förskollärare. Gärna flerspråkig. Bra språk. Engelska och något latinskt. Självklart flytande svenska också. Mycket viktigt. Brett ordförråd och vett att utmana mitt barn så han blir allt det han kan bli. Och det är mycket!
Kommentarer
Postat av: mamma :)
När går ansökningstiden ut?
Trackback
