Han vaknade av att min som vanligt sjukt osmidiga sambo skulle gå upp. Det började såklart med att Pethers klocka INTE ringde utan att jag fick väcka honom tio minuter för sent. Det besvarade han genom att rulla runt sig själv ungefär 45 gånger i sängen, en 180 bred säng med två vuxna och ett diagonalliggande barn i är inte så mycket plats att rulla runt på. Rullandet resulterade i prassel och suckar. Suckarna kom från mig och prasslet från hans täcke. Dessutom kunde han (vi) inte låta bli att prata och vi (jag) kunde inte låta bli att pussa på den sjukt söta lilla ungen som låg mittemellan oss, men nappen i munnen och i bara blöja låg han och sov på mage och var sötare än sötast!

Resten av förmiddagen innebar bråk, trots och allmänt treårigt beteende från en ettåring som inte alls fattar lika mycket som en treåring. Jag som hade trott att jag skulle hinna med att dammsuga idag fick glatt foga mig till insikten om att jag inte ens skulle lyckas ta ut dammsugaren ur garderoben utan att en lampa åker i golvet eller att en toarulle rullas ut i badrummet.

Som grädde på moset har han idag lärt sig öppna dörrar.

Välkommen till verkligheten!