Ibland, oftare än vad som känns normalt faktiskt, kommer jag på att jag är förälder. Känns som att man borde vant sig vid det efter nästan 20 månader men det har jag tydligen inte. Oftast kommer dom här insikterna när jag lyckas vara extra pedagogisk eller när jag fixar med hans kläder eller som nu. När jag går in och tittar på honom när han sover. När jag faktiskt fattar att jag har leksaker i hela huset och en spjälsäng i ett rum. Då slår det mig att jag är någons mamma. Att jag är Ossians mamma. Helt overkligt och ändå så självklart!